FINLANDS SJÖFART ■ SUOMEN MERENKULKU 43 hobby. Han siktar mot en högre YH-examen. Det nuvarande övermaskinmästarbrevet är enligt honom dock fullt tillräckligt ur behörighetssynpunkt. Laurikainen kommer från Kotka. Före sitt nuvarande arbete tjänstgjorde han länge i Karlötrafiken hos samma arbetsgivare. Otto Sundqvist arbetar som styrman. Han delar sin arbetsdag mellan befälhavaren, maskinchefen och delvis matrosen. På detta sätt utnyttjas de lagstadgade arbetstiderna effektivt för hela besättningen. Sundqvist har skepparbehörighet för inrikestrafik kompletterad med maskinskötarbehörighet. Därmed uppfyller hans kvalifikationer de krav som gäller för fartygsbefäl. Otto kommer från Örö där han som barn följde sin fars arbete med båttransporter till fästningen. Innan han övergick till sjöfartsyrket hann han arbeta med elektrifieringen av landet, både under vattenytan och högt uppe i luften. Matrosen Joni Kärkkäinen, som till utbildningen är reparatör, har tidigare arbetat bland annat som lättmatros på andra fartyg. Förutom de grundläggande däcksuppgifterna ansvarar han även för kundservice ombord, bland annat skötseln av kiosken. TEKNIKEN SOM HJÄLP VID MANÖVRERINGEN När jag diskuterade arbetets utmaningar med besättningen lyftes manövrering i trånga förhållanden fram som en av de största utmaningarna. Tidtabellen lämnar minimalt med körtid. Under sommaren är trafiken särskilt livlig i området kring Norra hamnen i Helsingfors. Fritidsbåtar, ibland till och med kanoter, kryssar omkring fartyget både framför och bakom det. Som hjälp används kameror och stora monitorer som visar döda vinklar från utvalda delar av fartyget. Kamerorna är också till stor hjälp vid tilläggning. Tack vare dem behöver ingen exempelvis stå akterut och läsa av avstånden vid avgång och ankomst. Fartyget är dessutom utrustat med kraftiga thrustrar både i fören och aktern. Kenneth Österlund ansåg att denna egenskap är mycket viktig vid manövrering i trånga utrymmen. De besättningsmedlemmar jag intervjuade gav mycket positiva omdömen om arbetsgemenskapen, rentav berömmande. Alla verkade trivas med sitt arbete, som visserligen tidvis är hektiskt men samtidigt meningsfullt. Ett mörkt moln på himlen var linjens framtid. Arbetsgivarens avtalsförhandlingar med beställaren, Helsingfors stad, om den kommande avtalsperioden pågår fortfarande. Beslut väntas den 24 september. I värsta fall upphör avtalet den 31 oktober i år. Man kan hoppas att Helsingfors, i takt med att trafikbehoven växer, inser fördelarna med mångsidiga trafiklösningar för stadens invånare. Jag citerar med tillstånd en kommentar på sociala medier av kantorn i Botbyhöjden/Degerö församling, Päivi Niva-Vilkko: "Det är helt fantastiskt att man från sin hemö kan ta färjan ända in till centrum. Det lönar sig att använda rutten! Man kommer direkt att tänka på Stockholm och deras fina färjelinjer." Summa summarum; Ett lämpligt fartyg med rätt besättning på rätt plats vid rätt tidpunkt. Låt oss hoppas att denna uppskattade trafikform får en fortsättning. ” Under sommaren trafikeras linjen dagligen mellan klockan 7 och 22, medan vintertidtabellen är något mer begränsad. Tidtabellen bör kontrolleras på HRT:s webbplats." M/S Kökarin päällikkö Lasse Lindgren työvuorollaan. / M/S Kökars befälhavare Lasse Lindgren under sitt arbetspass. (KUVA / FOTO: J. HERNESNIEMI)
RkJQdWJsaXNoZXIy MjU0MzgwNw==