36 SUOMEN MERENKULKU ■ FINLANDS SJÖFART VTS-områdets trafikkanal. En gemensam radiokanal bidrar till att skapa en gemensam lägesbild mellan fartygen och VTS. Utöver att informera kan VTS också organisera fartygstrafiken. Målet är att samordna fartygens rörelser så att tillräckliga säkerhetsmarginaler upprätthålls och farliga situationer inte uppstår. Ett praktiskt verktyg är förfarandet med avgångstillstånd. När ett fartyg är redo att lämna hamnen kontrollerar VTS den övriga trafiken och farledssituationen innan tillståndet ges. Avgången tidsbestäms så att fartyget exempelvis inte möter mötande trafik på farledens smalaste eller annars mest krävande avsnitt. På trånga farledsavsnitt kan områden med mötes- och omkörningsförbud användas. När två fartyg samtidigt är på väg in i samma område med mötes- och omkörningsförbud informerar VTS fartygen på förhand om den situation som håller på att utvecklas. Vid behov ger VTS råd eller instruktioner om vilket fartyg som ska komma in i området först. Förfarandet förhindrar situationer där fartygen skulle komma alltför nära varandra eller farledens kant. Trafiken kan också regleras genom tids- eller avståndsbaserad separation. Sådan reglering kan behövas exempelvis vid trafikstockning, nedsatt sikt, hård vind, lågt vattenstånd, svåra isförhållanden eller vid specialtransporter. Runt ett fartyg som behöver särskilt stort utrymme kan en rörlig säkerhetszon, safety zone, upprättas. Övrig trafik hålls då på tillräckligt avstånd, exempelvis från en stor gastanker eller i framtiden kanske från ett fartyg med fjärrlotsning. VTS kan dessutom samordna fartygens ankomst- och avgångsordning, dirigera fartyg till ankarplats eller hamn, ge instruktioner om användning av en säker rutt eller införa tillfälliga trafikarrangemang. Ett exempel på tillfällig trafikstyrning i särskilda situationer är stängning av farleder och vattenområden, vilket på senare tid har blivit mycket bekant i och med GNSS-störningarna i Finska viken. EN FARLIG SITUATION INGRIPS I INNAN DET ÄR FÖR SENT En situation där en fara håller på att utvecklas kan visa sig för fartygstrafikledaren på många olika sätt. Ett fartyg kan avvika från farleden, närma sig ett grund eller göra en oväntad kurs- eller hastighetsändring. CPA eller BCR mellan två fartyg kan minska, vilket ökar kollisionsrisken. Fartygets agerande kanske inte motsvarar dess rapporterade avsikter, eller så svarar det inte på radioanrop. Även förhållandena påverkar bedömningen. En vanlig trafiksituation kan bli krävande när sikten försämras, vinden tilltar eller isförhållandena försvåras. Ett tekniskt fel på ett fartyg eller dess begränsade manöverförmåga kan i sin tur påverka trafiken i hela farleden. Enligt lagen om fartygstrafikservice är VTS skyldigt att ingripa i situationer där en fara håller på att utvecklas. Ingripandet börjar vanligtvis med att situationen och fartygets avsikter utreds. Därefter kan VTS förmedla olika uppgifter om händelsen, varna för fara, ge navigeringshjälp eller organisera den övriga trafiken. Vid behov kan fartyget få råd och instruktioner. Det väsentliga är att ingripa tillräckligt tidigt. När både fartyget och VTS fortfarande har tid att bedöma alternativen kan situationen vanligtvis lösas genom små justeringar av hastighet eller kurs. Om ingripandet sker först i sista stund är antalet säkra alternativ redan betydligt mindre. Till slut kan det krävas omfattande manövrer för att lösa situationen, och då måste de lyckas på första försöket. Den hårda pressen gör inte saken lättare. Om en farlig situation redan har uppstått varnar VTS det fartyg som är i fara och den övriga trafiken. Trafiken kan stoppas, regleras genom tidsmässig separation eller ledas bort från händelseområdet. VTS kan ge fartyget navigeringshjälp genom att hjälpa till med positionsbestämningen, instruera det att hålla en säker kurs eller ge avstånd och girpunkter. Vid behov förmedlas informationen till sjöräddningen och andra myndigheter, vars verksamhet VTS stöder med en aktuell lägesbild av trafiken. VTS:s lägesbild och radiotrafik spelas in. Inspelningarna kan användas för att utreda händelser, vid olycksundersökningar och för att utveckla verksamheten. BAKOM TEKNIKEN FINNS EN SJÖFARTSPROFESSIONELL Fartygstrafikledarens arbete bygger på gedigen sjöfartskompetens. Enligt lagen om fartygstrafikservice krävs vaktstyrmansbrev och minst sex månaders sjötjänstgöring för att få behörighetsbevis som fartygstrafikledare. Därtill måste VTS-operatören genomgå en godkänd grundutbildning för VTS. Traficom beviljar behörighetsbeviset för VTS-operatörer. Dessutom måste VTS-operatören ha en VTSområdesspecifik behörighet som utvärderas årligen. Många fartygstrafikledare har betydligt mer erfarenhet än minimikraven förutsätter. Bland dem finns personer som har arbetat som befälhavare på fartyg. Sjöerfarenheten hjälper till att förstå vad som händer på fartygets brygga, hur olika fartyg beter sig och hur snabbt de i praktiken kan reagera, om de över huvud taget har möjlighet att göra det. Arbetet kräver också förmåga att se helheter, hantera flera samtidiga händelser och fatta beslut utifrån osäker information. Radiokommunikationen måste förbli tydlig även under tidspress, vid behov på engelska, finska och svenska. Framför allt måste VTS-operatören kunna identifiera när det är nödvändigt att ingripa i en situation och när det räcker med att fortsätta övervakningen. ETT LYCKAT RESULTAT MÄRKS OFTA GENOM ATT INGENTING HÄNDER VTS navigerar inte fartyget i stället för bryggan och tar inte heller kontrollen över fartyget. Ansvaret för fartygets säkra navigering ligger alltid hos befälhavaren. Fartyget ska dock beakta den information, de råd och varningar som VTS ger samt följa VTS:s instruktioner om trafiken, såvida det inte finns hinder som hänför sig till säkerheten eller skyddet av den marina miljön. Om fartyget inte kan följa en instruktion som det har fått ska det meddela detta till VTS. Även alla andra avvikelser ska rapporteras till VTS. VTS:s övergripande lägesbild och bryggans lokala situationsförståelse kompletterar varandra. Säkerhet skapas genom samarbete, inte genom att ansvaret flyttas från land till fartyg eller tvärtom. VTS verkar som en del av ett bredare säkerhetsnätverk. De dagliga samarbetspartnerna omfattar, utöver fartygen, bland annat lotsar, hamnar, bogserbåtar, isbrytare, farledsunderhåll, sjöräddningen och andra myndigheter. Vid störningssituationer hjälper VTS till att trygga både den övriga trafiken och myndigheternas verksamhetsförutsättningar. En olycka syns i statistiken, i utredningar och i offentligheten. En farlig situation som har förhindrats i tid behöver däremot inte synas någonstans. Därför förblir en stor del av VTS:s säkerhetseffekt lätt osynlig. Effekten uppstår genom tusentals små åtgärder: trafikuppgifter som förmedlas i tid, avsikter som säkerställs, avgångar som skjuts upp, möten som undviks, trafik som separeras
RkJQdWJsaXNoZXIy MjU0MzgwNw==