56 SUOMEN MERENKULKU ■ FINLANDS SJÖFART att 5000 hk kunde fås ut av maskineriet. Fartyget återvände till Tallinn, nu med en besättning på 68 personer. 1957 beordrades dock Volõnets till Kronstadt och en stor del av besättningen lämnade fartyget. Bara två ester blev kvar ombord. Ännu 1984 deltog fartyget vid byggandet av oljehamnen i Primorsk (Björkö/Koivisto) Boken behandlar ännu mycket om inredningen och andra tekniska ändringar jämte berättelser om besättningens liv ombord. I synnerhet är den första tiden intressant. Koleldandet krävde många eldare och trimmare. Med full fart krävdes 3276 kg kol i timmen. Detta betydde att man behövde sex eldare och tre trimmare i vakten! Det var i Primorsk som isbrytarens verksamhet tog slut, tekniken fungerade inte. Eftersom Sovjet inte var intresserad av att sätta fartyget i museum kontaktade intresserade i Estland myndigheterna och kunde år 1988 döpa om fartyget än en gång till Suur Tõll, efter att fartyget hämtats till Tallinn och införlivats med sjöfartsmuseet där. Nu inleddes nya restaurationer ombord år 1989 och följande 1992. År 1990 kunde fartyget öppnas för besökare i Tallinn. Suur Tõll besökte Helsingfors 1998 och jag var ombord då. Boken innehåller många bilder av såväl inredningen som tekniska detaljer samt av besättningen under olika tider. Boken ger nog en s.k. fullständig bild av fartygets historia under århundradets lopp och ger även en glimt av Finlands historia eftersom fartyget seglat under finsk flagg. Det är fint att den översatts till finska. Boken kan införlivas med sjökapten Seppo Laurells böcker om Finlands isbrytare. SVEN-ERIK NYLUND Boken: Jäämurtaja Suur Töll författare: Mihkel Karu, Priit Lätti, Teele Saar Paino: Print Best Utgivare: Eesti Merimuseum 2016 Höytykattilat ovat vaikuttavia. / Ångpannorna imponerar.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjU0MzgwNw==