FINLANDS SJÖFART ■ SUOMEN MERENKULKU 53 STTK: Linjedragningen i Haag säkrar en grundläggande rättighet och är en seger för arbetstagarnas strejkrätt Om arbetsgivarnas önskan om att separera strejkrätten från organisationsfriheten och så småningom kanske även från förhandlingsrätten hade lyckats, skulle arbetstagarnas strejkrätt ha äventyrats globalt. Internationella domstolen i Haag, som tolkar FN-fördrag, beslutade torsdagen 21.5 att strejkrätten är en grundläggande rättighet. Som väntat konstaterade domstolen i sitt viktiga beslut att strejkrätten är en del av friheten att organisera sig. – Om arbetsgivarnas önskan om att separera strejkrätten från organisationsrätten och så småningom kanske även från förhandlingsrätten hade lyckats i Haag, skulle det ha äventyrat arbetstagarnas strejkrätt globalt, konstaterar STTK-juristen Juri Aaltonen. Domstolen tolkade strejkrätten som en del av Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 87 angående föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten, som är från 1948. Konventionen anger inte uttryckligen strejkrätten, men den har länge tolkats som en del av rätten att organisera och bilda fackföreningar. Av ILO:s 187 medlemsstater har 158 – inklusive Finland – förbundit sig till konventionen. ”Arbetsgivarna hävdade att ILO:s konvention om föreningsfrihet erkänner rätten att bilda och organisera fackföreningar, men inte rätten att strejka.” Uttalandet som utfärdades i Haag handlade om arbetsgivarnas långvariga internationella mål att försvaga de anställdas strejkrätt. Arbetsgivarna hävdade att ILO:s konvention om föreningsfrihet erkänner rätten att bilda och organisera fackföreningar, men inte rätten att strejka. Om arbetsgivarnas tolkning hade accepterats, hade det kunnat leda till en situation där stater som är bundna av konventionen på ett orimligt sätt kunnat begränsa strejkrätten genom nationella beslut eller till och med helt förbjuda strejker, förutsatt att det inte finns några andra internationella förpliktelser. Nationella beslut hade kunnat lämna endast förhandlingsrätten kvar, inte rätten till stridsåtgärder för att påskynda förhandlingar. – Utan strejkrätten skulle även rätten till kollektiva förhandlingar förlora sin betydelse, påpekar Aaltonen. ETT STARKT BUDSKAP OM ATT SKYDDA GRUNDLÄGGANDE RÄTTIGHETER Haagdomstolens beslut bekräftar den internationellt etablerade tolkningen och stöder arbetstagarnas rättigheter även i framtiden. – Beslutet är också en viktig påminnelse om att strejkrätten är en central grundläggande rättighet och en oskiljaktig del av föreningsfriheten och ett fungerande arbetsmarknadssystem. Tilläggsinformation från STTK: Juri Aaltonen, telefon 040 553 8536 STTK: Haagin linjaus turvaa perusoikeuden ja on voitto palkansaajien työtaisteluoikeudelle Jos työnantajien haave erottaa lakko-oikeus järjestäytymisvapaudesta ja lopulta ehkä myös neuvotteluoikeudesta olisi menestynyt, palkansaajien työtaisteluoikeus olisi vaarantunut globaalisti. YK:n valtiosopimuksia tulkitseva Haagin kansainvälinen tuomioistuin linjasi torstaina 21.5. lausunnossaan lakko-oikeuden kuuluvan perusoikeuksiin. Tuomioistuin totesi odotetusti tärkeässä linjauksessaan lakko-oikeuden olevan osa järjestäytymisvapautta. – Jos työnantajien haave erottaa lakko-oikeus järjestäytymisvapaudesta ja lopulta ehkä myös neuvotteluoikeudesta olisi Haagissa menestynyt, se olisi vaarantanut palkansaajien työtaisteluoikeutta globaalisti, STTK:n juristi Juri Aaltonen toteaa. Tuomioistuin tulkitsi lakko-oikeuden (right to strike) olevan osa Kansainvälisen työjärjestön (ILO) järjestäytymisvapaussopimusta nro 87, joka on peräisin vuodelta 1948. Sopimuksessa ei nimenomaisesti todeta lakko-oikeutta, mutta sen on jo pitkään tulkittu olevan osa oikeutta järjestäytyä ja perustaa ammattiliittoja. ILOn 187 jäsenvaltiosta 158 – Suomi mukaan luettuna – on sitoutunut noudattamaan kyseistä sopimusta. ”Työnantajat väittivät, että ILOn järjestäytymisvapaussopimus tunnustaa oikeuden liittojen perustamiseen ja järjestäytymiseen, mutta ei oikeutta lakkoon.” Haagissa annetussa lausunnossa kyse oli työnantajapuolen pitkäaikaisesta kansainvälisestä tavoitteesta heikentää palkansaajien työtaisteluoikeutta. Työnantajat väittivät, että ILOn järjestäytymisvapaussopimus tunnustaa oikeuden liittojen perustamiseen ja järjestäytymiseen, mutta ei oikeutta lakkoon. Jos työnantajien tulkinta olisi hyväksytty, se olisi voinut johtaa tilanteeseen, jossa sopimukseen sitoutuneet valtiot voisivat kansallisin päätöksin rajoittaa kohtuuttomasti lakko-oikeutta tai jopa kieltää lakot kokonaan edellyttäen, että muita kansainvälisiä velvoitteita ei ole. Kansallisilla päätöksillä jäljelle olisi voinut jäädä vain oikeus neuvotella, ei oikeutta työtaisteluun neuvottelujen vauhdittamiseksi. – Ilman lakko-oikeutta kollektiivinen neuvotteluoikeuskin menettäisi merkitystä, Aaltonen huomauttaa. VAHVA VIESTI PERUSOIKEUKSIEN TURVAAMISESTA Haagin tuomioistuimen päätös vahvistaa kansainvälisesti vakiintuneen tulkinnan ja tukee palkansaajien oikeuksia myös jatkossa. – Ratkaisu on samalla merkittävä muistutus siitä, että lakko-oikeus on keskeinen perusoikeus ja erottamaton osa järjestäytymisvapautta sekä toimivaa työmarkkinajärjestelmää. Lisätietoja STTK:ssa: Juri Aaltonen, puhelin 040 553 8536
RkJQdWJsaXNoZXIy MjU0MzgwNw==