58 SUOMEN MERENKULKU ■ FINLANDS SJÖFART Eftersom jag inte själv tjänstgjort på passagerarfartyg, är det intressant att få ta del denna berättelse. Visserligen kom jag i mitt förbundsarbete att teoretiskt behandla passagerarfartygens säkerhet, i synnerhet efter Estonia-katastrofen i samband med STCW-95 i IMO. Dessutom gjorde jag många resor med färjorna till Sverige och Tyskland. Tallinn-trafiken kom ju i gång på allvar egentligen först efter min pensionering. Hernesniemi inledde arbetet på Tallinn-linjen 1995 ombord på ms Alandia och ms Apollo 1995 som vikarierande överstyrman. När Eckerö-koncernen köpte Gotlandsfärjan 1982 döptes den om till ms Nordlandia och Hernesniemi hade lyckan att få jobb ombord. Boken bygger på minnesanteckningar från tiden ombord. Sextusen resor blev det. Genast vid första avgången efter fartygets övertagande kom problem med stängande av visiren i blickpunkten. Detta hände ju endast fem år efter Estonia-katastrofen och alla detaljer hade man inte hunnit med vid fartygets övertagande. Författaren förklarar genomgripande hur man lär sig arbetet ombord, övning ger färdighet, och till slut mästare. Han säger att arbetet ombord ger en livslång möjlighet åt den som vill bli mästare, hårda övningar… Han berättar för utomstående om besättningens uppgifter, som inte enbart är arbete med fartygets förande, lastning och lossning eller underhåll. I arbetet ingår även skötseln av säkerheten som en av de viktigaste, i synnerhet på passagerarfartyg, däri ingår eldsläckning, övningar med livbåtar och räddningsutrustning samt organisering av utrymmande av fartyget i en nödsituation. Hänvisningar till både SOLAS och STCW konventionerna ingår. På passagerarfartyg skall det finnas tillräckligt med skolad besättning för brandskydd, livbåtsbemanning, förstahjälpsgrupper etcetera. Dessutom hålls säkerhetsövningar varje vecka ombord på passagerarfartyg. Därtill ingår samarbete med myndigheterna och större övningar tillsamman. Hernesniemi påpekar även att dessa frågor inte under hans studietid gavs tillräckligt utrymme. Tillexempel livbåtsmanövrar utlärdes endast till namnet. Erfarenheterna från lastfartyg med en övning per månad, gav inte mycket för motsvarande krav på passagerarfartyg. Han måste lära sig själv först innan han kunna lära andra. VI HAR SEGLAT PÅ SAMMA BÅT Mellanrubriken är det som Hernesniemi nämner som ett tämligen vanligt uttryck av sjömän om någon frågar om man känner någon annan sjöman. Bekantskapen sjömän emellan är ofta av denna typ. Med en del seglar man längre med andra kortare tider. Sjömännens förhållande sinsemellan är svåra att förklara för utomstående. Författaren försöker även berätta om befälhavarna har seglade med som överstyrman. De var tre stycken som turade om på Tallinn-linjen. Han nämner dem endast till förnamn. Det är ju så att sjömän alltid på ett eller annat sätt betygsätter befälhavaren. Även överstyrmannens arbete förklaras ingående i boken eftersom skribenten verkade i tolv år ombord till dess fartyget såldes. Arbetet på en passagerarfärja med en resa över Finska viken på 45 sjömil och en tur och retur dagligen eller två resor är naturligtvis något helt annat än med lastfartyg på långfart med bulk eller styckegods och i dag containers. Ett arbete som alltid medfört problem sedan den infördes ombord, nämligen inlärning ombord av elever från nuvarande yrkeshögskolor. Hernesniemi försökte förbättra sina kunskaper genom samarbete med yrkeshögskolan i Raumo. Han hade ändå genomgått en kurs i ”verksamhet som praktikantansvarig”. Mina egna erfarenheter från 1950-talet då man först skulle få praktik ombord i tre år på däck innan man fick inträde i dåvarande navigationsinstitut är annorlunda. Det var nog egentligen ingen som lärde en, utan man fick lära sig själv och följa med vad andra gjorde. I några fall kunde någon vänlig båtsman eller timmerman visa hur man gör en spleis på trossar eller vajer, sydde presenningar etcetera. Men annars fick man nog lära sig i arbetet och själv ta reda på saker och ting. Då fanns det inte ännu sjömansskolor. Det man lärde sig före inträdet i navigationsinstitutet var närmast livet ombord och de dagliga rutinerna, sådant kan inte inläras i simulatorer. Hernesniemi tar även upp sjukvården ombord, på lastfartyg sköter i allmänhet mellanstyrmannen om sjukvården. När Hernesniemi började sin bana på passagerarfartyg hade de Sextusen resor Sällan får man i sin hand en bättre beskrivning av arbetet ombord än den som sjökapten Jaakko Hernesniemi gjort i sin bok, som kommit ut 2025. Suomenlahdella näkyi 2000-luvun alkuvuosina muitakin kulkijoita kuin laivoja. Merikotka väijyy muutaman päivän ikäistä Kuuttia. Näitä eläimiä joutui joskus laivaa ohjatessa väistelemään. KUVA: JUKKA RUNDELIN I början av 2000-talet sågs även andra resenärer än fartyg i Finska viken. En havsörn smyger på en några dagar gammal sälkut. Ibland var man tvungen att styra runt dessa djur när man styrde. FOTO: JUKKA RUNDELIN ⋆ LÄSTIPS ⋆
RkJQdWJsaXNoZXIy MjU0MzgwNw==