22 SUOMEN MERENKULKU ■ FINLANDS SJÖFART Förbundets jurist SUSANNA KANKAINEN skriver i tidningen om ett arbetsrättsligt ämne på ett praktiskt och vardagligt språk och belyser frågor och ämnen som rör det praktiska arbetslivet. NÄR AVTALET BRYTS Konsekvenserna av ett avtalsbrott beror på vilken part som bryter mot avtalet och hur allvarligt brottet är. Om arbetstagaren bryter mot arbetsavtalet, till exempel genom att utebli från arbetet utan godtagbar orsak, kan arbetsgivaren betrakta det som ett avtalsbrott, vilket kan leda till varning eller i värsta fall uppsägning. Inom sjöfarten kan sådana situationer snabbt förvärras, om arbetstagaren uteblir från fartyget vid avtalad tid eller lämnar tjänsten utan tillstånd. Även att inte följa instruktioner som ges inom ramen för arbetsgivarens direktionsrätt kan utgöra ett avtalsbrott. Om det däremot är arbetsgivaren som bryter mot avtalet kan följderna vara lika allvarliga. En arbetsgivare som inte betalar ut lönen i tid eller försummar sina avtalsenliga skyldigheter gör sig skyldig till avtalsbrott. Arbetstagaren har då rätt att kräva obetalda löner, skadestånd och ränta. Om arbetsgivaren upprepade gånger bryter mot avtalet kan detta även ge arbetstagaren rätt att häva anställningen, vilket innebär att den upphör omedelbart på grund av arbetsgivarens allvarliga avtalsbrott. NOGGRANNHET OCH FÖRSIKTIGHET INNAN UNDERSKRIFTEN I praktiken ligger roten till många avtalsproblem i att avtalet inte har läses noggrant eller att dess innehåll inte har förståtts innan det undertecknas. Arbetstagaren litar ofta på att det formulär som arbetsgivaren använder är ett ”standardavtal” och att det därför inte kan innehålla något överraskande. I själva verket kan just dessa mallar innehålla tilläggsvillkor som gynnar arbetsgivaren och inskränker arbetstagarens rättigheter. Många arbetstagare upplever också ett psykologiskt tryck vid undertecknandet. Situationen där en nyanställd sitter på arbetsgivarens kontor, pennan i handen, och arbetsgivaren säger: ”Det här är bara ett vanligt avtal, skriv under här”, är bekant för många. Om arbetsgivaren skyndar på undertecknandet eller antyder att avtalet inte kan ändras, är det viktigt att stanna upp. Ingen lag tvingar arbetstagaren att skriva under direkt. Det är helt legitimt att säga: ”Jag vill läsa detta i lugn och ro och vid behov diskutera det med mitt fackförbund innan jag undertecknar.” Det är ansvarsfullt, inte ett tecken på misstro. Det är bra att komma ihåg att ett arbetsavtal är ett avtal mellan två parter – inte ett ensidigt beslut av arbetsgivaren. Om villkoren i avtalet inte känns rättvisa, bör man diskutera dem. Även om arbetsgivaren säger att ”alla andra har skrivit under samma avtal”, gör det inte avtalet automatiskt godtagbart. Arbetstagarens rättigheter beror inte på vad andra har gjort, utan på vad lagen och kollektivavtalet föreskriver. Särskild försiktighet bör iakttas när avtalet innehåller bilagor eller separata tilläggsavtal. Deras betydelse framgår inte alltid vid första genomläsningen. Arbetstagaren bör be om förklaring till varje villkor som inte förstås till fullo. Om arbetsgivaren vägrar att förklara, är det i sig ett varningstecken. Vid undertecknandet kan arbetstagaren tänka att en viss klausul aldrig kommer att användas i praktiken. Arbetsgivaren kan försäkra att ”den punkten är bara med för säkerhets skull, den används aldrig”. Sådana löften bör man inte lita på – om ett villkor finns nedskrivet, kan det också tillämpas. En situation där en arbetstagare skriver under okända eller oklara avtal utan att inse konsekvenserna kan bli kostsam i efterhand. När avtalet väl är undertecknat är det inte lätt att upphäva det. Arbetstagaren kan visserligen hävda att ett villkor är oskäligt eller olagligt, men att bevisa det och driva frågan kan vara en lång och besvärlig process. Därför är förebyggande det bästa skyddet. Att läsa avtalet i lugn och ro och vid behov tillsammans med en expert är en liten insats jämfört med de problem som annars kan uppstå. Arbetstagaren bör också spara alla handlingar och meddelanden som rör avtalet – e-post, utkast och instruktioner från arbetsgivaren – eftersom de kan vara avgörande om det senare uppstår tvist om avtalets tolkning. Försiktighet är inte misstänksamhet, utan professionellt omdöme. Det visar att arbetstagaren värdesätter sin kompetens och förstår att avtalet är mer än en formalitet – det är ett dokument som kan definiera hans eller hennes rättigheter och skyldigheter under många år framöver. När man verkligen förstår och medvetet godkänner avtalsvillkoren, inleds anställningen med förtroende och tydlighet. AVSLUTNINGSVIS Avtalsfriheten är som havet: den ger utrymme att röra sig, men kräver samtidigt färdighet och försiktighet. I anställningsförhållanden är varje underskrift ett åtagande som kan påverka livet länge. Därför bör man aldrig ta avtal lättvindigt. Det är alltid bättre att fråga i förväg än att ångra i efterhand. Förbundets jurister och förtroendemän finns till just för att arbetstagaren inte ska stå ensam inför komplicerade avtalstexter. De kan kontrollera om villkoren följer lag och kollektivavtal och ge råd om något verkar oklart. Att ingå ett avtal handlar om ömsesidig vilja – men bara när båda parter verkligen förstår vad de har kommit överens om. Friheten att avtala är en viktig rättighet, men med den följer också ansvaret att veta vad man förbinder sig till. När namnet står på papperet är avtalet inte längre ett löfte – det är en förpliktelse. Och den förpliktelsen gäller åt båda håll.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjU0MzgwNw==