FINLANDS SJÖFART ■ SUOMEN MERENKULKU 47 stormen som ökade i styrka. Besättningen räddades och båten blev kvar till sommaren. Alfons och sonen Stefan arbetade med lasten som klumpats ihop. De måste använda dynamit för att få upp lasten, cementen hade klumpats ihop. Alfons skötte dykningarna och Stefan assisterade. Det blev långa dagar, Alfons dök som mest upp till sexton timmar i dygnet enligt sonens anteckningar. Även detta bärgningsarbete gav resultat och ms Bergö kunde räddas. Efter fyra månaders hårt arbete kunde fartyget bogseras till varvet. Det var Håkans sextonde fartygsbärgning. FLYTTNING TILL ÅBO I Åbo fanns det gott om arbete för bogserbåtar, stadens bogserbåtar hann inte med alla fartyg som skulle assisteras. År 1962 flyttade Håkans från Vasa till Åbo. Bogserbåten Fart, med sina 800 hk, klarade sig bra och var dessutom byggd för isbrytning i Norge. Fotbollen kom in i bolagets verksamhet. Stefan Håkans hade sparkat boll i Vasa. Han hade redan där bildat ett eget fotbollslag. Under beväringstiden i Pansio blev han bekant med Åbo och omgivning. Efter militären inledde Stefan studierna vid Hanken i Helsingfors. Där spelade han fotboll i Åggelbys lag. Under besöken i Åbo arbetade han ombord på bogserbåten där Alfons var skeppare och hustrun Ida skötte räkenskaperna men också som kock ibland ombord. Alfons sålde fastigheten i Petsmo och blev Åbo-bo för gott. Alfons Håkans var den första som installerade en Aquamaster propeller i en bogserbåt i Åbo. “Nu kan Fart dansa som skepparen vill”, sades det på Hollmings i Raumo. Dessutom installerades en bogpropeller som ytterligare gjorde manövrarna lättare. Alfons fyllde 60 år och hälsan blev sämre. Dykningsarbetet hade tagit ut sitt. Den svenska ångbogserbåten Simson inköptes och byggdes om med dieselmotorer. Bolagets affärer gick nedåt och Stefan fick ta allt större ansvar. Alfons fick kallbrand i ena benet som amputerades och diabetes ledde till att även det andra måste amputeras. Trots detta kunde han fortfarande ibland vara skeppare ombord, han bars upp på bryggan. Man bara undrar hur Sjöfartsverket ställde sig till saken. Man var tvungna att anställa utomstående skeppare och annan besättning. En stor bogsering sköttes 1973 då Simson bogserade en 93 meter lång150 ton tung kran från Hangö till Polen. Resan tog tre dagar. Antalet anställda ökade i firman och Simson hade en besättning på 19 man när den var som störst. Ett kapitel i boken behandlar livet ombord på Simson med dagboksanteckningar om berusade besättningsmän. Bogserbåten Simson förliste med en kalklastad pråm vi Utö i stormigt väder 1978. Med försäkringspengarna från Simson köpte Håkans Kone Oys bogserbåt och bytte till namnet Kraft. Dessutom lyckades Stefan Håkans få kontraktet om bogserande av Kones kranar till bland annat Polen. Det började gå uppåt för Håkans. Trots ett amputerat ben satt Alfons fortfarande vid rodret ombord. Privatiseringen av Finlands hamnar inleddes och städerna ville göra sig av med hamnbogserbåtar och isbrytare. Iso-Pukki i Åbo var den första som övertogs av Håkans 1984. Hamnisbrytarna i städernas regi hade en besättning på 10 personer, de privata 3 personer skriver Joakim Håkans. Han anser att hamnchefen Henrik Pettersson var företagarvänlig och ville bli av med hamnisbrytaren. Hamnisbrytarna blev för dyra för hamnstäderna och 1984 hade Håkans redan fem hamnisbrytare och bogserbåtar. Den enda konkurrenten i Finland var Hangon Hinaus i Hangö. Rederiet hade köpt Effoa:s och Neptuns bogser- och bärgningsfartyg 1981. Men tog inte många år förrän Håkans slukade även Hangon Hinaus. Nu var Håkansbolaget det största bogserbolaget inom Östersjöområdet. Sjölyckor i Finska viken gav bolaget bärgningsarbeten. Ett av de sorgligaste och största var väl förlisningen av Finn-Baltic där första styrman och maskinchefen kunde räddas genom bottnen. Åtta sjömän drunknade. Bland dem befälhavaren Harri Hiisivuori, då ordförande för Finlands Skeppsbefälsförbund. Jag tror jag lämnar bort Håkansbolagets fotbolls turnéer och håller mig till sjöfaten. Om brännvinet användes ombord tycktes det inte vara någon större skillnad med idrotten. Stefan var fotbollsintresserad och sönerna följde. ESTLAND OCH BALTIKUM När Estland blev fritt och anslöt sig till EU blev det även intressant för Håkans. Tallinns hamnbogserbåt hette Calypso och Håkans var igen och vann anbudstävlingen. Senare inköptes till det av Håkans bildade bolaget i Estland två andra bogserbåtar från Holland. Det skulle bli allt för långt att berätta om Håkans-bolagets fortsatta framgångar och svårigheter. Ingenting nämns dock om kontakterna med fackförbunden. Bolaget skötte väl under min tid någorlunda om sina anställda, de enda stridigheterna vi hade var om bärgningsersättningar för besättningen. Rederiet ansåg att de bara hade bogserbåtar inte bärgningsfartyg. Skeppsbefälsförbundet hade haft ett helt annat avtal med Neptun-bolaget i tiderna. I förbundet hade vi nog några kontakter om de obemannade bogserbåtarna i vissa hamnar dit besättningen alarmerades hemifrån. Smidigt måste rederiet ha skött sina anställda under årens lopp. SVEN-ERIK NYLUND Bok: Sakari Siltala och Teemu Keskisarja: Havsarv, rederisläkten Håkans historia Utgivare: Förlaget 2024 Tryckeri: Keuruu 2024 Hurtig.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjU0NTUwMw==