46 SUOMEN MERENKULKU ■ FINLANDS SJÖFART ⋆ LÄSTIPS ⋆ INTRESSANT LÄSNING: Om bogserbolaget Alfons Håkans i sex generationer En bok om bogser- och bärgningsbolaget Alfons Håkans ger en bra bild av ett familjeföretag inom sjöfarten som klarat sig genom sex generationer. Boken berättar samtidigt även om vissa olyckor och haverier under årens lopp vid våra kuster och om dem som har räddat både fartyg och människor under svåra arbetsförhållanden. En sak är bra med boken, den har utkommit på bägge nationalspråken, På finska med namnet Meren perintö och på svenska Havsarv. Det är sällan böcker om sjöfart kommer ut på bägge språken i vårt land. Allting började i Petsmo, “Världens bästa by”, en liten skärgårdssocken i Österbotten. Det påstås i boken att namnet Håkans är vanligt i byn, vartannat hus bebos av någon Håkans. Det fanns rikligt med fisk i havet och landhöjningen gav nya åkrar, kustfiskarna blev bönder. Trakten har även gamla sjöfartstraditioner. I boken går man inte längre bakåt i släkten Håkans än till Abraham Håkans som föddes den 23 mars 1850 i Kvevlax. Han levde som bonde de första 46 åren av sitt liv. Skeppsbyggandet och tjärbränning minskade i slutet av 1800-talet i Österbotten, i stället inleddes investering i sågverksamhet. År 1896 lämnade Abraham plogen och började bygga ett sågverk tillsammans med sonen Johannes. Ångsågen körde i gång samma år. Sågen gav Abraham status, han blev invald i kommunalledningen i Petsmo 1897. Sågverket gick för fullt i mars 1897. Den 14 mars började det brinna mitt i natten. Petsmoborna rusade till undsättning men ingenting stod att rädda. Länsmannen ansåg det vara mordbrand, trots att ingen skadats i eldsvådan. Försäkringspengarna räckte inte till återuppbyggnad så Abraham och Johannes beslöt sälja ruinerna. Köparen byggde upp sågen på nytt och den kom snart i gång igen. Emigrationen var livlig i Österbotten kring sekelskiftet. Sonen Johannes beslöt sig för att fara till Amerika. Uppgifterna om hans liv i Amerika är få och om hur länge han stannade där. Han återvände i alla fall ganska snart till familjen. Det var oroliga tider i Finland efter det kejserliga manifestet 1899. Johannes Håkans fortsatte tillsammans med Johan Sand med sågverksamhet i ett bostadshus. Storstrejken och nymornad politik i Storfurstendömet med allmän rösträtt och enkammarlantdag satte fart på produktionen och export av trävirke bland annat till England. Verksamheten utvecklades och i mitten av 1910-talet köpte Håkans & Sand sina första ångfartyg Leo och Tor. Priset på en isförstärkt bogserbåt var 40.000 mark på den tiden. Ännu en gång brann sågverket upp genom ett misstag av en pojke som rengjorde remmar i maskinrummet i en oljelampas sken. Han snubblade och resultatet var en rykande askhög. Men efter ett par månader var sågverket i gång på nytt. En ny bogserbåt anskaffades med namnet Hurtig. Första världskriget bröt ut och jägarrörelsen fick ny fart i Österbotten. Bröderna Berts hus i Petsmo blev etappstation för rörelsen. Håkans&Sand utvecklade sågen och byggde ut. Dessutom deltog Johannes Håkans i vapensmuggling för skyddskåren. Hans son Evert blev tillfångatagen av ryska soldater. En båt hade fastnat med vapenlast i isen och skyddskårister skyndade till. Johannes Håkans var en av de som inledde skottlossningen som snabbt tog slut. De ryska soldaterna låg döda, men även liket av Johannes son hittades efter skottlossningen. Detta var något man inte talade om, den ryska patrullen försvann under isen och kyrkoherden skrev att Evert dog i en svår sjukdom. Petsmo skyddskår deltog i intagandet av Vasa och Johannes var en av de största finansiärerna när skyddskåren omorganiserades i Petsmo efter inbördeskriget (boken använder Frihetskriget). Efter kriget inleddes en livlig verksamhet i Petsmo. Sågverket gav många arbete och Håkans&Sand lät bygga två ångbogserbåtar vid varvet i Varkaus, Kraft och Hurtig. Kraft såldes snart och ersattes med en större med samma namn. Johannes Håkans köpte bort de andra ägarna och fortsatte verksamheten med sonen Alfons. Den 8 oktober 1928 brann sågen för tredje gången, händelsen jagade Håkans från fast mark. Bogserbåtarna fanns kvar. Förbudstiden hade utvecklat en livlig smugglingsverksamhet längs finska kusten. Efter sågbranden vädrade också Håkans nya uppgifter. Flera spritlastade smuggelbåtar körde på grund i skärgården och behövde bogserhjälp. Här kan man väl säga att bolagets bärgningsverksamhet inleddes. Sedan kom kriget och sonen Alfons Håkans blev på grund av en ryggskada klassificerad till B II och kallades inte till fronten under vinterkriget. Han hamnade dock på militär utbildning under mellankrigsperioden och blev inkallad trots allt en kort tid under ställningskriget, Efter kriget grundades kommanditbolaget Alfons Håkans. Alfons köpte bolagets första bogserbåt Fakir 1946 med gengasmotor. Det var svårt att få dieselmotorer. Senare installerades dock en Volvo-diesel. I december 1952 körde åländska ms Bergö på grund vi med cementlast, vid Karlö (Hailuoto). Neptunbolagets Poseidon kom till hjälp, men lossningen måste avbrytas på grund av
RkJQdWJsaXNoZXIy MjU0NTUwMw==