16 SUOMEN MERENKULKU ■ FINLANDS SJÖFART Förbundets jurist SUSANNA KANKAINEN skriver i tidningen om ett arbetsrättsligt ämne på ett praktiskt och vardagligt språk och belyser frågor och ämnen som rör det praktiska arbetslivet. förmån utan gagnar i praktiken hela besättningen. När en person upptäcker en fara och reagerar, skyddar hen samtidigt andra. Därför handlar säkerhetskulturen mer om gemenskap än om individuell försiktighet. Var och en har rätt att förvänta sig att andra tar säkerheten på allvar. Arbetsgivarens skyldigheter innefattar att skapa en kultur där ingripande i säkerhetsfrågor är tillåtet, förväntat och uppskattat. Ur arbetstagarens perspektiv innebär det att ett aktivt förhållningssätt till säkerhet är en del av yrkesskickligheten. Det är inte ett motsatsförhållande till arbetsgivaren, utan ansvarstagande som lagen tillhandahåller verktyg och skydd för. INTERNATIONELLA ASPEKTER MEDFÖR EGNA UTMANINGAR – OCH SKYDD Sjöarbete är en av världens mest internationella branscher. Arbetstagare kan arbeta ombord på fartyg under olika flaggor, tillsammans med kollegor från skilda länder och i varierande förhållanden och kulturer. Detta innebär särskilda utmaningar för arbetarskyddet. Ibland är arbetsgivaren inte finsk, instruktioner kan vara på främmande språk eller den gällande lagstiftningen kan skilja sig från finska normer. I sådana lägen är det viktigt att arbetstagaren vet att hen inte står utan rättsskydd. Internationella fackliga och rättsliga instrument, såsom ILO:s sjöarbetskonvention (MLC), utgör en global grundreglering för villkoren i sjöarbete. Konventionen har ratificerats av nästan alla länder som bedriver sjöfart och binder såväl flaggstater som hamnstater. Finland är part i konventionen, som även ingår i vår nationella lagstiftning. MLC garanterar arbetstagaren rätten till en säker arbetsmiljö. Konventionen förpliktar arbetsgivare att säkerställa arbetarskydd, arbetstagarnas hälsa, beredskap för första hjälpen, säkerhetsövningar och riskbedömningar. MLC betonar också arbetstagarens rätt att framföra klagomål utan repressalier. Om en arbetstagare upplever att dennes säkerhet är hotad, kan hen vända sig inte bara till arbetsgivaren eller fackombudet, utan också direkt till hamnstatens myndighet som kan inspektera fartyget och vid behov avvisa det från hamn tills bristerna är avhjälpta. Internationella regler och konventioner ger arbetstagaren betydande skydd även när arbetsgivaren inte följer finsk lag eller när fartyget är registrerat i en jurisdiktion som är svårare att kontrollera. PRAKTISKA HANDLINGSRÅD – HUR AGERA NÄR SÄKERHETEN SVIKTAR Arbetstagaren stöter ibland på situationer där något inte känns säkert. Det kan handla om saknad skyddsutrustning, en skadad livflotte eller en defekt brandvarnare. Ibland handlar riskerna om tunga arbetstider, sömnbrist eller dålig arbetsmiljö som försämrar vaksamheten och orsakar mänskliga misstag. I dessa situationer är det viktigast att agera i tid. Första steget är att rapportera ärendet till arbetsledningen, fartygets befäl eller arbetarskyddsombudet. Ofta kan saker åtgärdas snabbt när de tas upp sakligt och i samarbete. Om situationen inte ändras eller om man misstänker att anmälan inte tas på allvar, har arbetstagaren rätt att kontakta fackombudet eller sin fackförening. Förbundets jurist kan ge råd om hur man bör gå vidare och när det är påkallat att göra en myndighetsanmälan. Regionförvaltningsverkets (AVI) arbetarskyddsmyndigheter handlägger också anmälningar som rör sjöarbete. En anmälan bör dokumenteras: vad hände, när, vilka var närvarande och hur arbetsgivaren reagerade. På så sätt fås en helhetsbild om ärendet behöver utredas närmare av myndighet eller fackförbund. Alla meddelanden bör sparas. Även chefer bör vara medvetna om dokumentationens betydelse. Chefens ansvar i arbetarskyddsfrågor är tungt vägande. I praktiken granskas chefens agerande särskilt kritiskt vid allvarliga arbetarskyddshändelser, eftersom det ofta förväntas att chefen borde ha ingripit vid en brist eller vid underlåtenhet att följa instruktioner. Det är vanligt att vid allvarliga arbetsmiljöincidenter inte bara arbetsgivaren utan även chefer döms för arbetarskyddsbrott, då dessa borde ha åtgärdat eller förhindrat bristen. Detta är viktigt att ha i åtanke särskilt om någon arbetstagare är mycket motvillig att följa instruktioner. Företaget åläggs vanligen företagsbot och andra ansvariga kan dömas. Ibland tiger man i frågan om arbetsplatsens säkerhetsbrister. Detta kan bero på rädsla, vana eller misstro mot systemet. Tystnad upprätthåller dock faror och ökar riskerna. För att förändra säkerhetskulturen krävs att arbetstagaren vågar tala. Det kräver mod, men framför allt kunskap om sina rättigheter. Att diskutera säkerhet är inte att klaga utan att vara yrkesmässig. När någon påtalar en brist gör hen en tjänst för hela besättningen. Arbetsplatsens ledning har ansvar att reagera konstruktivt och stödja arbetstagare i detta. Om så inte sker, finns det system och verktyg för att påverka. I arbetarskyddsfrågor behöver man inte stå ensam. Om situationen känns oklar eller om arbetstagaren misstänker att rättigheter åsidosätts, är det möjligt och rekommenderat att vända sig till fackombudet eller sitt fackförbund. Där får man hjälp både med att bedöma situationen och med hur den bör lösas. Det är bättre att fråga i tid än att agera i efterhand.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjU0MzgwNw==