42 SUOMEN MERENKULKU ■ FINLANDS SJÖFART ⋆ LÄSTIPS ⋆ Det kan vara bra för sjöfarare att läsa boken, även om man inte varit intresserad av segling eller ensamsegling på världshaven. Allmänt sett är det få sjökaptener som sysslar med denna form av sjöfart. Själv har jag inte seglat ensam annat än på finska kusten så det är något annat. Tapio Lehtinen är däremot seglare från barnsben och under senare år har han sysslat med havskappsegling i flera repriser. 2018–19 deltog han med båten Asteria i den s.k. Golden Globe Race som följde de navigationsregler som gällde när Francis Chishester vann den första ensamseglingstävlingen jorden runt med sin Gipsy Moth IV. Han hade gjort stora förberedelser och båten var en Sparkman&Stephens modell Gaia 36, byggd i Livorno 1965. Det gällde att navigera med kompass, logg och sextant. GPS var förbjuden. Lehtinen hade otur med bottenmålningen och fick fullt med havstulpaner (barnackles) under bottnen. Detta gjorde att han misslyckades i första seglingen och kom sist i mål. Lehtinen gav sig inte så lätt han ville ånyo ge sig ut på havet i följande tävling som inleddes i Sables d`Olonne i Frankrike den 4 september 1922 med bättre bottenmålning. Lehtinen berättar detaljrikt om seglingen ut på Atlanten och söderut längs afrikanska kusten. Han trivs allena med havet och fåglarna omkring samt delfinerna i vattnet. Han hade litet problem vid passerandet av Kanarieöarna när spinnakern sprack och han fick byta segel. Vid Lanzarote lämnade han en påse med minnesmaterial till tävlingsledningen såsom avtalat var. Han berättar för dem som är mindre bevandrade i navigationens konst hur det är att navigera med sextant i en liten båt, som gungar i vågorna. Han använde endast solen, med middagshöjden och ett par höjder senare. De tävlande kunde dock kolla positionen av förbigående handelsfartyg om de fick kontakt. Lehtinen använde Nautical Almanac. På min tid till sjöss hade man flera möjligheter, svenskarna hade sin almanack och i navigationsskolan hade vi Korsströms tabeller. Det bästa jag fann var de tabeller som användes av amerikanska flyget under andra världskriget. Lehtinen kom nära ön Trinidad i södra Atlanten, fastän han inte var säker på om det var Trinidad eller Martin Vaz, en mindre ö i närheten av Trinidad, som han såg i kikaren på avstånd. Vädret får man ta som det är, skriver Lehtinen, han var rädd för att fastna på hästlatituderna, där vindarna år svaga och varierande. Hans radioteam fick inte ge prognoser om vädret, endast väderkartor, som han inte fått. Han hade både barometer och barograf. Den senare ritade ut en kurva på lufttrycket. Han följde också med var medtävlarna låg. Han seglade i täten ännu och fick snart friskare vindar med kurs på Kapstaden, som igen var en punkt där han kunde lämna bildmaterial och anteckningar. Onsdagen den 19 oktober var han på latitud S 26. Han njöt av seglingen, det kändes verkligen som tävling. Fredagen den 21 oktober låg han enligt radioamatörernas rapport i ledningen. När båten krängde över såg han att det igen började växa havstulpaner under bottnen. Han svor till: Nej, inte nu igen! Till all lycka var det bara på en del av bottnen akterut där de började växa. I övrigt såg bottnen bra ut, det han kunde se. När vädret blev lämpligt hängde han i spinnakerfallet och kunde se växtligheten under bottnen. Till all lycka var det ganska lite och han kunde skrapa bottnen där det behövdes senare genom att simma med snorkel under vattnet. Han hade lagt båten bi (heaving to) för att hålla den på plats. Han blev nöjd med resultatet och ansåg att mardrömmen från den förra tävlingen var förbi. En av de tävlande hade besvär med vindrodret, en sak som ofta tycks hända för dessa ensamseglare. Han hade dock reservdelar. Efter 65 dagar till sjöss nådde han äntligen Kapstaden den 9 november. Sydafrikanskan Kirsten Neuschäfer kom aningen tidigare med sin Minnehaha. De hade VHF kontakt och hennes vänner kom emot honom. Han lämnade Kapstaden och gjorde sig klar för de hårda vindarna och våta duster i sjöarna med kurs på Australiens sydkust. Överlevare En intressant bok om Tapio Lehtinens jordenruntseglats som tog ett snabbt slut nära Goda Hoppsudden, har kommit ut. På finska heter den “SELVIYTYJÄ” ett ord som jag inte hittade i min litet föråldrade finsksvenska ordbok. ÖVERLEVARE är väl det närmaste. Boken är skriven av Ari Pusa och Tapio Lehtinen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjU0NTUwMw==