FINLANDS SJÖFART ■ SUOMEN MERENKULKU 59 finna andra bilder. Lejonet med stjärnan Regulus och Tvillingarna med Castor och Pollux. Cassiopeja är en annan kännspak stjärnbild. Även Pegasuskvadranten och triangeln med stjärnorna Deneb, Vega och Altair finner man lätt. Sjömän och andra som seglat eller vistats på södra jordklotet har sett helt andra stjärnbilder där Södra korset kanske är det mest ihågkomna. Stjärnornas styrka meddelas i magnituder, vars gradering är logaritmisk som kan verka mystisk. Det var den grekiske astronomen Hipparkhos på Rhodos som under antiken indelade de med bara ögat observerade stjärnorna i sex storleksordningar. Det var först på 1800-talet som man gjorde ändringar I systemet. Engelsmannen Norman Pogson ville dock följa Hipparkhos indelning som ger högre nummer åt svagare stjärnor. Detta gör att en av våra starkaste stjärnor Sirius har en magnitud på -1,44. Med kikare kan man se stjärnor med en magnitud på 9–10. Såväl solen som månen behandlas i boken, där naturligtvis sol- och månförmörkelser beskrivs och utreds. Månförmörkelser sker oftare än solförmörkelser. Nästa solförmörkelse som kan ses i Finland är 80 % och inträffar den 12.8.2026. Den är total i Spanien, Island och Grönland. Stjärnornas rörelser är långsamma och märks knappast under ens livstid. Däremot rör sig planeterna mer sedda från jordens perspektiv. Det är närmast Merkurius, Venus, Mars och Jupiter som man kan följa med egna ögon. I boken säger man att även Saturnus och Uranus kan ses, men jag har inte lyckats. På grund av sin närhet till Solen är även Merkurius svår att få tag på. Boken behandlar även andra fenomen på himlen. Kometer och små planeter samt stjärnskott finns med. Likaså norrsken och naturligtvis satelliter. Jag kommer ihåg när Sovjet sände sina första satelliter hade tidningar uppgifter på tidpunkter när man kunde se dem. Jag gick då på understyrmansklassen i Åbo och vi följde nog med dessa händelser. Nu är satelliterna så många att de följs bara av den astronomiska forskarexpertisen. Jordens närhet börjar bli full av skrot efter alla uppsända satelliter och problemet kommer bara att öka. Boken är intressant för amatörastronomer utan andra verktyg än en vanlig kikare. Vissa uppgifter kan även fås från Helsingfors Universitets Almanack förutom soluppgångar även planeternas placering på himlen i förhållande till månen. SVEN-ERIK NYLUND med bara ögon Boken: Olli Manner och Veikko Mäkelä, Tähtitaivas paljain silmin Utgivare: Tähtitieteellinen yhdistys Ursa ry, 5.upplagan, tryckt i EU
RkJQdWJsaXNoZXIy MjU0MzgwNw==