36 SUOMEN MERENKULKU ■ FINLANDS SJÖFART ⋆ LÄSTIPS ⋆ Författaren till boken, Suna Vuori, kallar huset ”Hietalahden Jugendlinna” (Sandvikens Jugendslott) och har verkligen satt sig in i Sandvikens historia. Boken ger en intressant bild av Helsingfors och utvecklingen från ryska tidens början. Helsingfors hade bara 4000 invånare när Alexander I utropade Helsingfors till Storfurstendömet Finlands huvudstad. En stor del av staden hade brunnit 1808. Kejsaren utnämnde statsrådet Johan Albrecht Ehrenström och arkitekten Carl Ludvig Engel att utveckla staden med modell från empiriska ryska storstäder. Södra Esplanaden och Boulevarden bildade en led över Helsingfors udden från Sandviken till Salutorget. På den tiden slog ännu sydoststormarnas vågor mot sandviksstranden och Busholmen var en naturö med mindre öar omkring, där det fanns mindre verksamheter och fiskarna lade sina nät. Från 1819 satte Ehrenström namn på kvarteren efter Stockholmsmodell, det blev olika djurnamn på svenska och då kom kvarteret Anka till. Först år 1866 översattes namnen till finska. Då hade verksamheten kring Sandviken redan inletts. År 1865 började Sandvikens skeppsdocka sin verksamhet och 1894 drogs järnvägen över viken med svängbro för fartygstrafiken. Järnvägen fortsatte ju vidare till Södra hamnen och Skatudden. Idag är den borta. Området kring Sandvikstorget, som i början av 1800-talet bara var en sandplan med en brunn där stadens invånare hämtade sitt vatten, byggdes ut. Den ryska armén hade olika byggnader bland annat Gardets lasarett. Industriverksamheten behövde bostäder för arbetarna och nu byggdes de s.k. ”hundra marks villorna” i Gräsviken. Sandviken hörde till stadens fjärde stadsdel med Kampen och Rödbergen. Även kroglivet blomstrade med exotiska restaurangnamn, som Alhambra, Nesopotamia och Philadelfia. Många av krogarna var i själva verket bordeller under 1870-talet. Senare under förbudslagstiden (1919–1932) fanns det flera hemliga krogar i området. Det byggdes också stora hus kring torget, År 1877 blev Polytekniska institutet (senare Tekniska högskolan) färdigt. Nikolai Sinebrychoff hade redan tidigare byggt sitt bryggeri vid Bulevardens slut. Han flyttade 1842 själv dit. Idag är där konstmuseum. I juli 1889 sålde Helsingfors stad kvarter Ankans tomt nummer 2 till två skilda köpare. På tomten byggdes ett trähus i två våningar. Efter flera ägarbyten, bland dem Sandvikens Ångsåg, skedde stora förändringar när arkitektbyrån Grahn, Hedman & Wasastjerna kom in i bilden. Byrån planerade möbler för Sandviken Ab och bland annat gatlyktor för Helsingfors samt kakelugnar. Sandviken Ab sålde 1903 hela tomten om 1427 kvadratmeter för 85 000 mk till Fastighets Aktiebolaget Sandviken. Den nya ägaren beslöt riva all gamla hus på tomten och bygga ett nytt bostadshus i jugendstil. Rivningsarbetet inleddes omedelbart och det nya huset stod klart i juni 1904. Huset vid Sandvikskajen 15 ritades av arkitektbyrån och innehöll 125 eldstäder och 7 lokaler, en del med havsutsikt hette det i Päivälehti. Vidare nämnde man att husets bekvämlighetsinrättning hade vattenledning med 60–70 gradigt varmvatten. VEM BODDE I HUSET? Husets bostäder var knappast avsedda för fattigt folk, vilket visar de första invånarnas status i samhället. de som var med och bildade bostadsbolaget bodde också i huset, Bolagets hundra aktier var delade på följande personer: byggmästare Mats Sanfrid Reipsar, konsul och skeppsmäklare John Dahlberg, statsrådet Lorentz Lindelöf, assessor Uno Kurtén och arkitektbyrån som planerat huset Grahn, Hedman & Wasastjerna. Jugendslott 120 år – Sandvikskajen 15 En intressant bok om huset där Skeppsbefälsförbundet haft sitt kontor i 75 år har kommit ut.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjU0NTUwMw==